Mamma Pappa Barn

Äntligen första semesterdagen. Som jag har längtat.

Dagen har jag hitills spenderat med att prova kläder, vika allt i prydliga högar, städa undan och varit en tur till stan för några ärenden. Det ska bli så skönt när vi sitter på tåget tidigt imorgon bitt och äntligen är på väg!

Varje vecka får jag mail från Babycenter om min graviditet. Idag damp det ner ett nytt mail - det har nu gått 22 veckor och vi är inne i den 23:e veckan jag och bebis. H*n börjar bli riktigt stor nu.

Jag börjar på allvar känna mig riktigt gravid också. Det verkar inte vara någon som tvekar på att det finns en bebis i magen och jag känner själv att jag gärna stryker på magen i tid och otid och man blir hela tiden påmind om tillståndet - antingen genom att det sparkar och rör på sig därinne eller att man faktiskt känner att magen är lite i vägen emellanåt.

Härligt, härligt, härligt! Jag älskar att vara gravid - skulle kunna vara det alltid känns det som just nu! :) 

Det är faktiskt sant - på torsdag åker  vi på semester till USA och blir borta till slutet av mars. Vi ska till Andreas faster utanför New York, bila längs kusten, in till stora staden New York några dagar för at t sedan avsluta med en flygning ner till Miami där vi ska hoppa på en kryssningsbåt som ska ta oss ut i Karibien. Underbart och jag kan inte beskriva hur mycket vi ser fram emot detta! Det var så länge sedan vi var iväg på en riktig semster och det här är vi verkligen värda.

Jag mår ganska bra och magen är lite sådär lagom stor och rund. Bebis kickar och sprallar runt i magen mest hela tiden och jag är så glad att känna att h*n lever och verkar må bra. Känner jag inget på ett tag är jag där och petar lite, det brukar inte ta särskilt lång tid innan jag får en spark som svar. Andreas älskar att ligga med handen på min mage på kvällarna när jag har somnat och känna alla rörelser - det är deras stund.

Sjukan jag åkte på senast var ingen maginfluensa som jag trodde utan det visade sig vara en rejäl magkatarr. Efter fem dagar utan fast föda kapitulerade jag och åkte till läkaren som gav mig medicin och sjukskrev mig en vecka. Jag var helt färdig och det tog en vecka att hämta igen sig igen. Usch, ska försöka att ta bättre hand om mig själv hädanefter. Semestern kunde inte kommit lämpligare.

Hej hopp!

Long time ago... Det har varit mycket på senaste tiden men inte tillräckligt mycket för att kunna skylla på att jag inte har hunnit skriva något i bloggen, Tyvärr. Har lite dåligt samvete att jag inte har uppdaterat så mycket som jag hade tänkt mig. Men bättre sent än aldrig - nu kör vi!

Jag är nu inne i vecka 20. Herre gud va det har gått fort. På tisdag är det halvtid och alltså bara hälften kvar!

Vi var på ultraljud för en och en halv vecka sedan. Det var helt fantastiskt och det häftigaste jag har varit med om. Vi fick veta vad det är för liten filur inne i magen också. Det berättar jag nog mer om en annan dag.

Bebis sparkar och rumlar runt för fullt och det är så otroligt att få uppleva allt det här.

Idag ligger jag i sjuksängen - har spytt som en galning sedan igår morse och har knappt fått behålla något. Jag har ringt till barnmorskan som lugnade mig med att bebis inte kan fara illa. Förhoppningsvis är det bara en vanlig maginfluensa som jag har åkt på och då ska det ju strax gå över.

Jag vet med mig själv att jag har jobbat och stått i lite för mycket på sista tiden och inte vilat något alls - är väl ganska mottaglig kan jag tro.

Nu måste jag vila en stund - knappandet på datorn utan varken mat eller dryck tar på krafterna :)

Jag loooooovar att uppdatera oftare hädanefter!

...och jag har redan nått in i tio veckor av graviditeten. En fjärdedel är alltså avklarad och det känns helt overkligt när man tänker på det på det sättet. 

Jag mår inte alls så mycket illa längre, vilket är otroligt skönt. Däremot känner jag mig mest småtjock, finnig och väldigt trött. Ingen bra kombo! :-)

Det är inte mycket man orkar ta sig för och det är lätt att känna sig som den tråkigaste i världen men jag måste försöka samla all energi jag kan för att överhuvudtaget orka med jobbet. Där har tyvärr inte tempot dragits ner och värre blir det med den rådande finanskrisen som hela tider jagar oss bakifrån. Det är nya förhållningsregler varje vecka och det är inte det lättaste att hålla ordning på allt, kunna fokusera på rätt saker och utstråla den energi som krävs för att driva personalen framåt när det mesta handlar om indragningar och kravet att jobba ändå hårdare - jag vill ju bara lulla runt i myskläder drömma om min bebis i magen! :-)

Imorgon är det ny vecka och nya tag.

Jag ligger här i sängen och tittar på morgonteve och mår lite tjyvtjockt sådär. Men det gör inte så mycket. Jag har semester och får ligga här så mycket jag vill och läsa gravidtidningar, titta på Sex and the city och bara försöka att förstå att om ett år ja då blir det nog inte riktigt lika lätt att bara ligga här och slappa - då har jag en fyramånaders bebis att ta hand om. *jag ler* 

Tiden går och jag har varit dålig på att uppdatera. Vi har äntligen blivit klara med golven här hemma men det har varít lite smått kaos och just nu står alla möbler huller om buller i ett av rummen.

Jag har varit sjukt trött. Sjukt trött är rätt ord för om jag inte hade vetat att jag är på smällen så hade jag trott att jag hade insjuknat i någon hemsk sjukdom med extrem trötthet som biverkning.

Dessutom har illamåendet slagit på en extra växel. Det är värst om mornarna och jag har till och med behövt krama toaholken vid ett par tillfällen. Usch! Men vad gör man? Jag äter clementiner så de borde snart ploppa ut genom öronen på mig.

Min dator beslutade för ett tag sedan att lägga av så nu sitter jag med en ny och äntligen kommer jag kunna att uppdatera bloggen med jämna mellanrum.

Jag börjar med en uppdatering om vilken vecka jag är inne i och vad som passerat.

Idag har vi fortsatt med golven, idag har det blivit ett lager vitpigmenterad olja ovanpå lutet. Jag har inte hjälpt till så mycket - de andra vill inte att jag ska andas in ångorna om det skulle vara så att det är farligt. Jag har istället försökt att tillstå med marktjänsten och kokat kaffe och serverat dricka och *host* tagit en liten tupplur.

Dessutom har vi haft besök av svåger och svägerska och deras lilla tjej på 9 månader. Vi fikade och åt mat och var på tidernas sämsta julmarknad och försökte ha lite mysigt här bland all röra och halvfärdiga golv. Det var jättetrevligt och vi berättade att vi skulle leverera en liten kusin i mitten av juli om nu allt går vägen. Det blev muntra miner så klart! 

Det blev visst inte så värst mycket vila. Mamma kom på besök och tillsammans har vi lutat golven. Jag har i och för sig inte hjälpt till så mycket utan irrat fram och tillbaks...

Det ser ut att bli jättefint och jag är så nöjd att vi kommer få ljusa fina golv. Äntligen!

Jag har hunnit äta pizza så jag nästan sprack också. Blir så himla otrevligt mätt nuförtiden.

Äntligen är det lördag och jag är ledig hela helgen. De senaste tre dagarna har varit hektiska, utbildning onsdag och möte i Stockholm torsdag - fredag. Jag kom hem sent igår kväll och efter att ha sovit på en soffa hos en kompis och inte heller fått i mig så mycket mat som jag önskat under dagen var jag så trött att jag kände mig kräkfärdig. Trots det kunde jag inte sova särskilt länge nu på morgonen.  

Gör lite jobb (och skriver ett inlägg också) men sedan ska jag ta det lugnt resten av dagen.

Jag mår alldeles förträffligt. Kanske att jag är lite tröttare men inte mycket i så fall - har liksom aldrig varit känd för att vara en nattsuddare precis.

Aptiten är det inget fel på och jag är sugen på allt som är nyttigt - äter typ fem, sex frukter och grönsaker varje dag.

Största skillanden är att jag måste gå på toa tidigt på morgonen och därmed inte kan somna om. Måste komma på ett sätt att komma över den här grejen med att inte somna om - imorgon bitti ska jag prova det gamla beprövade tricket att räkna få eller nåt.

Det kan till och med gå långa stunder när jag glömmer bort att jag är gravid - skulle lätt kunna planera in after work eller vinkväll just då... Sedan slår det mig och det sprider sig en stort flin över hela mig - jag ska bli mamma! 

...för vad de kommer att säga på jobbet. Jag fick ganska nyligen (2 månader sedan) en ny chefstjänst på samma företag som jag jobbat för de sista två åren.

Min närmast chef är högsta chefen på företaget och sitter i ett annat land och känns inte direkt jätteförstående om man säger så. Är man inte från Sverige så verkar man inte riktigt förstå det här med våra fantastiska föräldrarledighetsvillkor.

Jag ska till huvudkontoret på utbildning i mitten av februari och då kommer det troligtvis att synas ganska tydligt på mig att jag är på tjocken. Eller så får jag ha på mig pösiga kläder och skylla på julmaten. Skulle helst vilja säga det på hemmaplan där jag känns trygg.

Kan man ringa och säga det? Eller skicka ett mejl kanske? Eller sms? Haha, ett mms med bild på magen hade väl talat sitt tydliga språk!?

Usch vad tråkigt att man ska behöva oroa sig för sådana här saker! 

Jag är kvinna i barnafödande ålder som inte hade tänkt att offra hela mitt liv på karriären - det borde de tänkt på innan i så fall.

Ja, hade jag inte vetat att jag är gravid så hade jag nog just nu, idag, inte trott att det var så. Kom att tänka på nu på kvällningen att jag mår oförskämt bra. Har inte mått det minsta lilla illa idag - inte ens efter att jag hade varit hos frisören i tre och en halv timme och hann bli vrålhungrig.

Jag blir nära på lite orolig... och det är nästan (märk väl nästan) att jag skulle kunna tänka mig att må lite illa bara för att vara på den säkra sidan.

Vilken tur att brösten ömmar i alla fall! :-)



 

När det är första gången har man ju ingen aning om vem man ska kontakta eller när. Men jag ringde i alla fall till mödravårdscentralen och berättade att jag finns till. "Jag är gravid"  sa jag. "Grattis" sa barnmorskan och undrade hur jag mår. Hur som helst ska jag få träffa en barnmorska ganska så snart, redan nästa måndag. Då är det dags för ett livsstilsmöte och efter det, den 8:e december, är det inskrivning då jag ska vägas, mätas och tas prover på. Jösses vad det känns spännande - nu börjar det för första gången kännas att det är på riktigt.

Jag var och klippte mig och slingade håret och efter det gick jag en sväng förbi H&M. Drog en lov runt mammaavdelningen och hittade ett ställ med reakläder. Norpade ett par byxor och en top som jag provade och som satt finfint (jag har såklart en hel del att växa i när det kommer till magmåttet), lika bra att passa på! :-)

Igår berättade vi för några av våra bästa vänner, Jag och Josse hade egentligen tänkt avverka vasaloppet i vårvinter (som en fortsättning på att vi faktiskt gjorde Lidingöloppet för några månader sedan) och hon har varit på mig några dagar om att vi måste anmäla oss nu. Jag ville inte komma på något annat dåligt svepskäl så det var lika bra att berätta. De blev nog lite paffa tror jag.

Imorgon är det en vecka sedan jag tog första testet...

 

Jag har alltid varit ganska morgonpigg men nu är jag uppe med tuppen om man säger så. Tiden för när jag satte på teven idag var 5.50, här behövs ingen väckarklocka! Då hade jag gett upp att försöka somna om och redan besökt toaletten två gånger. Hela morgonen har jag ätit morotsstavar (till min kära sambos förtret - det låter när man tuggar) bara jag äter hela tiden håller sig illamåendet på avstånd har jag märkt.

Äntligen söndag! Idag är vi lediga både jag och älsklingen. Vi har inga planer för dagen och det känns helt underbart. 

Jag mår lite illa idag. Hoppas det bara är en engångsföreteelse...

Äter jag bara hela tiden känns det bättre men det är lite svårt att stå äta hela tiden när man är på jobbet som jag är idag. Vill helst inte kräkas på någon av kunderna.

Jag längtar mest hem till sängen. Igår somnade jag innan kl. 21 efter en brakmåltid på stans bästa thai och hann inte ens se alla uppträdanden på Idol. Imorgon är jag ledig då ska jag äntligen slappa, umgås med sambon och försöka förstå att allt detta är sant och verkligen händer!

Hon är bortrest min bästa kompis, så himla typiskt när det händer en sådan här grej och man vill prata! Tänkte först att jag skulle kunna vänta till hon kommer hem men med tanke på att det dröjer över en vecka till så kunde jag inte stå emot - igår skickade jag ett sms. Skrev att det kommer en bebis i mitten av juli om allt går vägen. Fick till svar att hon blev tokigt glad och alldeles pirrig. Jag tycker att hon kan komma hem nu...

Den stunden när jag skulle få säga det till mamma har jag fantiserat och tänkt på många gånger. I morse kunde jag inte hålla mig längre (med tillåtelse från sambon). Det blev inte så dramatiskt utan jag bara sa som det var "Jag är gravid!"

Det blev tyst en stund innan hon sa: "Jag drömde härom natten att du sa att du var gravid med tvillingar". Och så blev hon jätteglad naturligtvis undrade hur jag mådde och drog paralleller till sina egna graviditeter.

Det var först efter samtalet som jag reagerade på vad hon hade sagt. TVILLINGAR! Hjälp! Bevare mig väl - jag kommer ju att spricka i så fall. Är otroligt nöjd med en åt gången...